ANDERS ANDERSSONS BLOGG

Hej alla

Driva Eget har nu gjort om sin hemsida totalt. Så mjin blogg ligger där. Välkommen dit:

http://www.driva-eget.se/anders

När jag nu önskar er alla ett Gott nytt år vill jag gärna berätta att det nya året verkligen kommer att starta med mycket nytt här på driva-eget. se. I mitten av januari blir det premiär för nya driva-eget.se - med en mängd förbättringar och  med  nyheter kring småföretagande mest varje dag.

Tidningen Driva Eget har nu kommit ut med fyra nummer sedan i våras.  Sedan vi då bytte namn från Privata Afffärer Småföretag till Driva Eget  har vi fått över 7 000 nya helårsprenumeranter. Det har gett oss ökade resurer att göra förbättringar som läsarna ska få del av på olika sätt:

• Tiidningen ökar utgivningen från fyra till sex nummer per år. Nästa nummer utkommer den 6 februari.
• Sajten görs mer nyhetsanknuten. Det ska hända något nytt på den varje dag. Den blir helt ny , och förbättringar ska komma slag i slag efter premären i mitten januari. På sajten ska du hitta sådant som tidskrifter inte klarar av - nyhetsartiklar, interaktivitet, kalkyler, webb-TV. . .
• Senare under året händer det yttrerligare spännande saker kring Driva Eget. 

   Fram till årsskiftet rekommenderar jag er nu att följa råden fär årsskiftesplaneringen som kom i senaste pdf-tidningen och som finns här: http://www.driva-eget.se/ny-kalkyl-hjalper-dig-ta-ut-ratt-lon/

Så låt oss hoppas på ett gott 2009 - både för vår gemensamma tidning och för våra företag.

ANDERS ANDERSSON

Häromdagen kom jag med tre förslag för att lindra  landets kris - sänkta arbetsgivaravgifter, mer lån åt småföretagarna och Rotavdrag.

När det gäller Roitavdrag blev jag bönhörd. Det är bra att regeringen tagit i ordentligt. Två makar som reparerar  med arbetskostnad på upp till 200 000 kr under från och med den 8 december får tillbaka 100 000 kr av staten.  Det får dubbla effekter - det sätter fart på småföretagen i byggsektornoch det minskar svartjobben.

Nu måste regeringen också göra något på de andra två områdena:

• Arbetsgivaravgiften, som nästan alla småföretagare klagar på, borde tillfälligt sänkas. Enmansföretagare som anställer borde får total befrielse från dessa avgifter  under första året. Det skulle få fler att våga ta de stora steget till att gå från noll till en anställd.
• Bra investeringar och affärsidér ska inte få stoppas av att det inte gårt att låna. Nu när bankerna blir alltfför försiktiga måste staten gå in med hjälp - till exempel genom att ge statliga Almi mer pengar att låna ut.

Riksbankens rekordsänkning av reporäntan med 1,75 procentenheter är bara början på  de stimulansåtgärder som nu måste till för både företag och privatpersoner.

Riksbanken valde att chocka marknaden genom att dra ned räntan till historiskt låga 2 procent. Men räntevapnet som stimulansåtgärd är nu förbrukat för en tid, även om Konjunkturinstitutet snabbt vill få ned räntan med ytterligare en procentenhet.

Nu är det Anders Borg och regeringen  som har bollen. De måste nu snabbt gå från ord till handling. De har pratat om stimulanser länge nog. Nu väntar  Sveriges småföretagare på kraftåtgärder. Här är mina tre förslag:

• Sänk arbetsgivaravgiften ordentligt. Avskaffa den helt under första året för den enmansföretagare som är djärv nog att anställa i dessa tider.
•  Återinför ett krtaftfullt Rotavdrag. För att få fart på byggandet måste det tidigare så verkningsfulla Rotavdraget återinföras. Den som anlitar hantverkare borde få göra avdrag i deklarationen på samma sätt som man i dag får för hushållsnära tjänster.
•  Förbättra lånemöjligheterna. Bankernas uppgift är att låna ut även om det finns vissa risker. Men finanskrisen har gjort bankerna överdrivet  försiktiga. Därför får många småföretagare inte längre lån till investeringar som kan skapa nya jobb. Det måste bli ändring på det, till exempel genom att Almi får mer pengar att låna ut och att staten ställer upp med vissa former av garantier.

För som jag sagt som många gånger  - Sveriges framtid hänger på småföretagarna.

En av de dagar när varslen duggade som tätast och finanskrisen kändes extra tuff  intervjuade jag näringsminister Maud Olofsson. Resultatet finns på tre sidor i novemberumret av Driva Eget.

 Jag frågade förstås henne hur hon ville lösa krisen. Och hon svarade så här:

 - Det hänger på de små företagen. Det är de som kan skapa nya jobb. Tricket är att få dem att växa, att få enmansföretagarna att göra sin första anställning.

 Men hur ska du få dem att göra det, frågade jag.

 - Genom att de börjar med att bygga upp ett eget kapital, så att de kan ta steget att anställa. Det hjälper vi till med i höstbudgeten. Det är inte så svårt att ha anställda som många tror, svarade hon glatt.

 Men måste det inte till större och mer radikala grepp? Kunde ni inte låta en enmansföretagare slippa arbetsgivaravgift på sin första anställde under första året?

 Maud Olofsson kommer då med en invändning som jag inte hört förut:

 - Skulle vi göra något sådant protesterar storföretagen och klagar på osund konkurrens. Ger vi stöd åt de nya trycker de etablerade att det inte är konkurrens på lika villkor.

 Intervjun slutar med att hon i ger enmansföretagarna tre bra råd råd om hur de ska göra när de anställer och tre råd till dem som nu plötsligt blivit arbetslösa och funderar på att starta eget.

 - Skaffa en bra bankkontakt som du känner förtroende för, är ett av hennes råd, som sannerligen behövs i dessa bistra tider.

 Under hela intervjun låter hon överdrivet optimistisk och positiv, trots att finansstormarna blåser utanför departementsfönstret där vi sitter. Jag tänker först kritiska tankar om detta. Men vid närmare eftertanke ändrar jag mig.

 För att ha en chans att lyckas måste faktiskt både politiker och småföretagare ha den optimism och kämpargläd  som Maud Olofsson utstrålar.

 ANDERS ANDERSSON

Jag märker just nu två trender bland dem som i dag är 20-30 år gamla – och båda behövs i dessa  nya tuffare tider: 

• En vilja att starta eget.  
• En stor självsäkerhet. 

   En undersökning från Nutek visar att sju av tio unga kan  tänka sig att driva eget, och fyra av tio vill hellre vara företagare än anställda.

   Therese Albrechtsson, 22,  från Göteborg är exempel på båda dessa trender. Hon har redan en egen koncern med fyra bolag.

   Direkt efter studentexamen startade hon Body Guard säkerhetsprodukter AB, som bland annat säljer säkerhetsspray som för kvinnor som hotas av överfall. Ett av hennes företag, Greyzone AB, säljer kläder och andra produkter i endast två färger, svart och vitt.

   Hon har en klar strategi och affärsidé med allt hon gör. En av hennes affärer är att åka runt och berätta om vad hon gör och få andra att ta steget och bli sin egen. Det gör hon till exempel på Driva Egets stora inspirationsdag på Vasateatern i Stockholm den 13 november. Anmäl dig och läs mer här: www.drivaforetag.com

   Hennes självsäkerhet och framåtanda har lett henne in på företagarbanan. Naturligtvis har hon en egen hemsida där hon berättar om det, och naturligtvis har hon själv gett namn till sidan:  www.theresealbrechtson.se. Där beskriver hon sig själv så här:

• •  Styrkor: Social kompetens, kämparglöd, självförtroende, vågar utmana. 
  •  Svagheter: Svårt att säga nej, förutser inte risker allt för väl. 
  • Möjligheter: Bakgrunden, kontaktnätet och framåtandan. 
  • Hot: Brinna för något så mycket att man till slut brinner upp.

     En annan unga och skäpt småföretagare med framåtanda och vetgirighet möter ni i varje nummer av Driva Eget. Det är 28-årige Gustaf Brickman, som är reporter på tidningen och snart kommer med en egen blogg här på sajten.

  ANDERS ANDERSSON

   

Många företagare är för dåliga på försäljning  - och på att ta hand om kunder som vill köpa. Jag har sett det själv de senaste veckorna.

Jag och min fru  håller på att bygga om vårt fritidshus och var därför på Hem & Villa-mässan i Älvsjö. Vi var de bästa kunder man kan tänka sig. Vi gick från monter till monter  och ville snabbt hitta det vi behövde. I monter efter monter lämnade vi klara köpsignaler efter oss.

Duschkabin till mässpris!  

Vi sa ja direkt, men skulle först åka hem och mäta väggen där den skulle placeras. Säljaren lät oss lämna montern utan att ta namn och telefonnummer. 

Rådet till en sådan säljare är självklart: Ta alltid  kontaktuppgifter på tänkbara köpare.  Annars riskerar du ju att konkurrenten tar hand om kunden.

Vi gick vidare och tittade på braskaminer.

En säljare på ett företag med bra priser och många modeller  var serviceinriktad i sin monter, och vi hittade en modell som skulle passa. Han sa att han skulle mejla en offert  nästa dag och jag lämnade min mejladress.

Men ännu två veckor senare har det inte kommit någon offert! Att inte följa upp en affär är en dödssynd för den som vill sälja. Varför ska ett företag kosta på  tusentals kronor på en monter om man inte följer upp  de affärer man har på gång? Självklart ska inte kunden behöva ringa och tjata för att få göra en affär.

Så hittade vi en annan monter  med braskaminer som skulle kunna vara ett alternativ.

- Vi har tyvärr inga  broschyrer, men jag skickar gärna en om jag får adressen, sa säljaren i montern där brasan värmde så gott.

Jag trodde det var en strategi för att komma över adressen till en tänkbar kund. Men nu efter två veckor  förstår jag att det inte är så. Jag har nämligen inte fått någon broschyr.

Därmed har det företaget missat  en mycket het kund. För  den som inte ens orkar skicka information är inte värd att få en order.

På  de stora  byggvaruhus finns något som kallas "säljkontor". Man skulle kunna tro att man där är specialist på försäljning och kundkontakt. Jag har sett att det inte alltid är så när jag skulle beställa fönster med specialmått. Numera kan man nämligen inte betställa via fabrikerna direkt, utan man måste gå via återförsäljare.

Det tog så lång tid innan jag fick besked om hur det gått med vår beställning att jag måste kräva att ta direktkontakt med fabriken.  Jag slapp gå omvägen över  byggvaruhuset. och kunde ha direktkontakt med en anställd på fönsterfabriken.

Men varken på byggvaruhuset eller fönsterfabriken verkar man förstå hur viktigt det är med snabb service och bra kundkontakt.

Det är sådant som avgör om kunderna återvänder. Att ta väl hand om kunderna är det viktigaste för både små och stora företag - särskilt  nu när försäljningssiffrorna i många branscher ser ut att sjunka.

I dessa nya kärva tider har ingen företagare råd att missa sina möjligheter att sälja.

Gårdagens chockbesked från Volvo visar att vi inte kan lita till storföretagen i den lågkonjunktur som nu ser ut att bli djupare än vad många trott. Vårt hopp står till småföretagen. Det måste nu också ett fackförbund som Metall inse.

 Över 6 000 anställda hotas av sparken från ett blödande Volvo Personvagnar. Till det kommer alla de underentreprenörer som nu kan tvingas avskeda personal. Jobben också hotas i fler andra storföretag. Den svarta måndagen i går visar att lågkonjunkturen kan fördjupas i spåren efter finanskrisen.

 Var ska då alla de som mister jobben hitta nya jobb?  En del kan möjligen få arbete i de infrastruktursatsningar som regeringen utlovat. Men alla andra?

 Det finns två viktiga utväg

1. Att de startar ett eget företag.
2.   Att de får jobb hos någon annan egenföretagare.

 Det är dessa två möjligheter som nu måste få stöd på många olika sätt. Det handlar då inte bara om bidrag. Det gäller att få de varslade att inte tappa modet. Västervik är ett bra exempel på att det går.

 När Electrolux la ned hela sin tillverkningen i den stan blev över 500 arbetslösa. Direkt tillsatte man arbetsgrupper med representanter för kommunen, arbetsförmedlingen, facket och Electrolux. Förre landshövdingen Ulf Lönnkvist kallades in med huvuduppgift att knyta ihop allt och hålla kontakt med regeringen.

 Det har resulterad i att det i dag finns 20 småföretag i Electrolux gamla fabrikslokal, och att nästan 500 personer har sysselsättning där.  Arbetsförmedlingen utbildade de avskedade Electroluxarbetarna till nya arbetsuppgifter i de 20 företagen, men i övrigt bygger inte verksamheten på bidrag.

 På Volvo Personvagnar är det betydligt fler som måste gå, men ändå kan Västervik vara ett positivt exempel på att man med okonventionella metoder kan skapa jobb – om viljan finns och alla drar åt samma håll med gemensamma krafter. Näringslivsminister Maud Olofsson är inne på den linjen, men nu gäller det att hon visa konkret handling.

 Ett sätt vore att uppmuntra landets 800 000 enmansföretagare att anställa. Tänk om de kunde slippa de tunga arbetsgivaravgifterna under första året för den först anställde?  Om en tiondel av alla nappade på detta skulle vi få 80 000 nya jobb i Sverige.

 Så gäller det att få alla fackföreningar att inte se småföretagare som fiender. Det nya fackförbundet Unionen (gamla Sif och Handels) är ett föredöme och har en egen avdelning för egenföretagare. Medlemmar som är anställda blir uppmuntrade att starta eget. När de gjort det blir de kvar i Unionen, som inte ser någon motsättning med att hjälpa både anställda och enmansföretagare.

 Så borde ett fackförbund som Metall också göra – särskilt i Göteborg och Olofström, där vidareutbildning och sedan eget företag borde var en naturlig utmaning för många av dem som tvingas sluta.

 ANDERS ANDERSSON

Denna artikel  fanns i Privata Affärer i november 203. Jag hade samlat in protester mot att Skandia sålde Skandia Kapitalförvaltning till  Den Norske Bank för 3,2 miljader - utan att uppdragsgivaren Skandia Liv fått en enda krona. Skandia Liv är ömsesidigt och ägs av 1,3 miljoner livspararare, som nu kunde känna sig lurade.

Jag skev ett öppet brev  i Privata Affärer och krävde att Skandia skulle ge livspararna pengarna. Brevet las ut på Privata Affärers sajt för att få stöd från läsare och Skandia Livs försäkringstagare. Under mina 18 år på Privata Affärer har jag aldrig varit med om något liknande - det gensvar som tidningen då fick var mångdubbelt större än allt annat jag slagits för. På bara några dagar hade 11 300 Privata Affärer-läsare stött uppropet med sina namn.

Jag gick med en tjock pärm med namnen på all de protesterande till Skandia Liv ordförande, och alla tidningar och TV-kanaler var där. Ytterligare 3 000 namn kom in och vreden var stor bland Skandia Livs 1,3 miljoner sparare.

Efter denna enorma opinionsyttring bildades Grupptalan mot Skandia, som gjort ett mycket bra ideelt arbete och fått Skandia Livs ledning på sin sida. Skandia Liv tog till slut det unika steget att stämma sitt moderbolag Skandia AB - och har nu äntligen fått rätt. Efter fem års kamp och flera miljoner i juristkostnader har försäkringsspararna i Skandia Liv fått upprättelse. Skiljenämnden  har beslutat att ca 1,4 miljarder inklusive ränta ska betalas ut till Skandia Livs kassa - en dryg tusenlapp i genomsnitt till varje sparare.

Det är inte lika mycket som det ursprungliga kravet och inte tillräckligt mycket. Men det är en seger för försäkringstagarna och en rättvisa för det jag och Privata Affärer kändes som självkart redan för fem år sedan.

Dettta  visar att det lönar sig  för konsumenter att kämpa mot överheten och att kampen från Grupptalan  mot Skandia  var fruktbar och kan ge andra råg i ryggen.

Det visar också att ett ömsesidigt bolag som Skandia Liv verkligen kämpar för sina försäkringstagare, till och med om det gäller att slåss mot ett gigant till moderbolag som tillsätter livbolagets ledning.

Skiljenämndens dom är därmed ett argument  för att Skandia Liv ska förbli ett ömsesidigt bolag - och ett argument mot Skandia AB:s vädjan till försäkringstagarna om att göra om den ömsesidiga försäkringsformen till en försäkringslösning som styrs direkt av Skandia och inte längre av de nu så framgångsrika försäkringsspararna.